Stackars.

StorTage är en härlig filur, oändligt empatisk. Igår när vi susade (om man kan kalla 65 km/h för susa) genom inlandets skogar ropade han tvärt "hjälp, det har hänt en olycka!" Skrytmamman blev väldigt nervös och såg en omkullvält bil i sitt inre. Men nej, det var ingen bilolycka. Inte ens ett överkört djur. Det var ett träd. Trädet, som hade tippat med sina stora rötter pekandes i skyn hade även knäckts på mitten. StorTage tyckte att det hela var en väldigt sorglig historia, förklarade med sorgsen röst hur otroligt synd det var om trädet. En tragedi, en skogstragedi.

Om alla (vuxna) människor satt på en sån där dos empati skulle världen vara en bättre plats, för både människor och träd.